EIF - Spartak 5 - 1 (2 - 1)

En rutinseger bör man väl kalla dagens match i herrarnas division 3. Vinst ja,  men publikvänligt nej. Eventuellt gav de tre sista målen litet valuta för pengarna. Som tidigare kom EIF laget mycket laddat till matchen vilket inte kan sägas om motståndarlaget som släntrade in på planen minuter innan matchen skulle börja och där uppvärmningen bestod av några snabba ruscher. EIF tog kommandot snabbt i inledningen
och kunde göra första målet.


Men lika plötsligt kvitterade Spartak. Varför undrar man, av någon underlig anledning drog sig EIF tillbaka efter 1 - 0 målet och startade ett mycket passivt spel som ledde till att Spartak kunde ta för sig. Gav Spartak en slö bild av sig själv innan matchen? Tyckte vi att det här sköter vi enkelt? Nå det får väl lagledningen fundera på de närmaste dagarna.

EIF ökade till 2 - 1 under första halvlek och kunde pusta ut med ett måls ledning i pausvilan. Spartak bestämde sig också för att spara på krafterna genom att sätta sig i skuggan bredvid planen istället för att gå den långa vägen till omklädningsrummen...ger ju en intressant bild av motståndet i division 3. Tyvärr fick inte publiken njuta av något allt för briljant spel under andra halvlek heller. Litet orolig blev man då felpassningarna på den ytterst jämna och fina konstgräsplanen verkade finnas kvar efter Hicken matchen. Faktiskt låg en kvittering mera i luften än en utökning av ledning för EIF. Trots ett mediokert spel av EIF:s herrar ryckte man upp sig så pass mycket att man producerade 3 - 1 , 4 - 1 och 5 - 1. Troligtvis till stor del av ett orkeslöst motstånd, så trötta att man var tvungen att sätta in sin spelande tränare som stundvis "värmde" upp längs planen och gav speldirektiv åt spelarna.

EIF supportrarnas frustration över dåliga avslut ökade ju längre matchen fortskred, och en och annan kommentar hördes tydligt över planen. Emellanåt undrade man om man stod och tittade på ett juniorlags framfart med "vägledande" föräldrar istället för att man följde med herrfotboll i division 3. Men det är ju också charmen med fotbollsfest i Västnyland. Hur mycket sedan spelarna hör på dylika kommentarer är ju sedan en annan femma.

Vad har vi för positivt att skriva denna gång då, en seger såklart. Det var igen viktiga tre poäng som gjorde att EIF gick upp i serieledning. Försvaret spelade säkert. Petter Aho jobbade bra på sin kant. Mittförsvaret skötte sin tomt säkert och Jens Mattfolk förde upp bollen briljant och vant längs kanten. I helhet 4 + för backlinjen. Mittfältet som i denna match saknade Calle Forsström på grund av rött kort och Simon Sid på grund av arbetsförhinder hade placerat huvudansvaret på Simon Eklund. Simon skötte uppgiften väl, han arbetade mycket aktivt hela matchen just så som publiken är van att se honom. Assisterad av Ville Sevón, Timo Brotkin och Robin Sid förde man upp bollen till Johan Estlander och Steven Perry. Tyärr fattas något i avsluten hos spetsen Steven Perry, hårda löpningar men sen tar det slut....inga mål idag för Steven. Däremot kunde Johan Estlande bokföras för tre mål varav två på straff. Bra jobbat Johan.

Vi skall inte ondgöras oss över mediokert spel, vinst är vinst och vi i publiken måste väl bara bli vana med att dylika matcher kommer att komma flertalet gånger denna säsong. Dock är det viktigt att vi är där med vid planen och stöttar våra görnvita spelare och hejar fram dem till framgångar och vinster!